dessieh

jau, sitter och tänker förfullt på vad jag ska göra de kommande åren i skolan, vill ju hålla på med film och foto och sådant. känns mer som en framtid där än i dans. jag hade slutat gilla dans. men nu har jag äntlgien börjat förstå varför det gått så bra för mig i dansandet. jag trodde jag slutat vara duktig för att jag slutat dansa på fritiden. men jag har fattat att jag bara blivit bättre och bättre, jag ville lägga ner dansen helt och sluta i skolans dansklass med. men varken min mamma eller dansläraren tyckte att jag fick det eftersom jag har för mkt" talang för att kasta bort " enligt dom. Jag har aldrig tagit åt mig när jag fått beröm. Men jag har väl äntligen insätt att dom måste ha något rätt eftersom jag alltid fått beröm av konstiga människor. asså inte " konstiga" utan asså oväntade människor jag inte känner. tillexempel när jag gick på saras dans.. då kom min lärare ( anna ) fram och berättade att hennes mamma hade komenterat att jag var väldigt duktig. sen kom en äldre dam fram samma dag och sa samma sak. sen när vi dansade med klassen i huddinge centrum, jag tyckte verkligen att det gick skit dåligt. men efter jag dansat så gick jag förbi elin ( läraren ) och nån annan kvinna. då säger kvinnan " jag pratade precis med elin om hur duktig du är "  och jag blir chockad och glad självklart för dessa komentarer. först nu tar jag åt mig. Jag kanske är speciell ? jag tror jag haft för dåligt självförtroende för att acceptera att jag är bra på något bara.. denna vecka har jag fått otroligt mycket possitiva komentarer. tillexampel söta frida öhman som sitter och nästan " tvingar mig " att söka dansgymnasium.. haha jag blir så rörd. faktiskt. på riktigt.
   nu kommer säkert folk tänka att jag är värsta egot och skit. men det kan man verkligen inte kalla mig. de som känner mig vet det säkert. men jag är glad. första gången jag känner mig bra på något.riktigt bra. jag är fan stolt över mig själv.   vet inte varför detta blev en onödig lång text som ingen läser. men jag känner att jag måste våga lite mer här i livet, och det är jobbigt för mig att erkänna att jag är bra på någonting. att erkänna det för både mig och andra. dock kan ingen säga att jag inte är bra. för det är jag. väääldigt.

hejdå . nu ska jag umgås med hanna som sitter i mitt datarum. pussar